Myten om inspiration

Genom att skapa Broderiskapet har jag gett mig själv möjligheten (eller tvånget) att varje månad skapa ett nytt mönster. Det är jättebra för mig som annars kanske inte skapar något nytt nödvändigtvis, och dessutom blir skapandet av Månadens mönster ett sätt för mig att reflektera över hela processen.

När jag startade Broderiskapet i våras var sommaren på gång och jag hade all inspiration i världen! Jag samlade bilder för varje månad och det var färgglatt och härligt. Sen kom hösten… och inspirationen föll sig inte lika lätt. För oktober månad hade jag bara en enda inspirationsbild, och den var ärligt talat inte så inspirerande.

Och inspiration i sig är ju något man måste arbeta med. Det finns liksom en skapande-myt, eller snarare konstnärsmyt eller “det manliga geniet”-myt, som säger att inspiration finns inom oss eller att det nästan är en gudomlig kraft. Jag har alltid avundats dessa människor som verkar ha inspiration och kreativitet bokstavligen talat FLÖDANDE ur sig.

Nu har jag skapat på heltid i nästan 3 år och jag har kommit till insikt med att den flödande inspirationen är just en myt. Inspiration är något man måste jobba med, vara öppen inför och ett hantverk man kan öva sig i. Jag är inte en mindre kreativ person bara för att jag provar andras idéer från internet eller inte alls blir inspirerad av en skogspromenad. Jag är en kreativ person som har lärt mig samla tankar och idéer och samla dem i mitt hantverk. Och då och då blir jag nöjd med det jag åstadkommer - skapande behöver inte alltid ha med slutresultatet att göra.