Picknick
Jag jobbade under januari på ett stort broderiprojekt som jag döpt till Picknick. Jag ställer ut det i påsk på utställningen Broderi i tornet i Ö Tommarp. Även min kollega Luisa ställer ut.
Nu blir det nördigt! Någonstans behöver jag ju skriva av mig om processen, och det blir här.
Broderiet är 50x50 cm och är nog det största broderiet jag gjort hittills. Förutom storleken har jag aldrig tidigare jobbat med den här typen av broderiram. Jag fick låna den av Luisa och jag blev mycket sugen på att införskaffa en egen. Det var fint att broderiet blev som en egen möbel som alltid stod framme som ett pågående konstverk.
Tyget är en bomullsduk som jag köpt second hand och som legat ett par år i min tyglåda. Jag använde uteslutande moulinégarn vilket jag nästan alltid gör. Moulinégarn delas vanligtvis så att man syr med 2-4 trådar i taget, men i detta projekt valde jag att använda alla 6 trådar. Tanken var att jag skulle bli mindre försiktig och brodera lite rufsigare.Jag kämpar en del med att jag vill brodera mindre perfekt, men det blir gärna väldigt ordentligt ändå. Under detta projekt lyckades jag bitvis, medan jag emellanåt fastnade i för små stygn och detaljer, trots det tjocka garnet.
Annars kämpade jag mycket med perspektiv och att få rätt med skuggor och 3D-effekten. Jag kan inte teckna eller måla (men jag tränar!) så att använda rätt färger för att få till en tredimensionell effekt var en utmaning. Det var också därför jag emellanåt fastnade i små detaljer.
Bananerna var det första motivet jag började med, och därför fick den lite mer tid och kärlek än de andra motiven. Under projektets gång så påbörjade jag alla motiv så att de var halvfärdiga, sedan avslutade jag ett i taget. Jag tyckte att det var först i de allra sista stygnen som perspektiven och färgerna föll på plats. Kanske blev det tydligast på vattenmelonskivorna som fick sin skuggning som några av de sista stygnen.
Broderiet är mjukt monterat med samma tyg på baksidan. Som mellanlägg använde jag lakansväv i bomull. Det innebär att broderiet fortfarande känns som en duk eftersom tyget inte är spänt utan fortfarande rör sig lite.
Lärdomarna jag tar med mig är att det är mycket svårt att montera ett rutigt tyg fyrkantigt. Tyget drogs åt av mina stygn och drogs ojämnt i ramen, vilket ledde till att rutorna inte längre var fyrkantiga. Detta fick jag kämpa en del med i monteringen eftersom jag ville montera broderiet längs med tygets linjer som då inte längre var raka.
En annan lärdom var att det går åt massvis av garn om man inte delar upp trådarna. Jag fick kompletteringsköpa en del trots att jag sitter på ett massivt garnlager. Däremot gick det snabbare att byta tråd eftersom jag inte behövde lägga tid på att dela tråden.
Jag lärde mig den hårda vägen att testa om garn blöder innan våtspänning. Tydligen hade jag ett gammalt garn som färgade av sig när det blev blött. Jag hade som tur var bara använt det till babybelsen. Det vita garnet som blev rosa tyckte jag bara bidrog till motivet, men tyget runt om fick jag försöka lösa bäst jag kunde genom att brodera en extra ram runt babybelsen. Det syns fortfarande, men mest om man vet om det. Under omständigheterna blev jag nöjd trots missödet.
